Aprikoser i Donbas (inbunden)

Poeten Ljuba Jakymtjuk växte upp i en kolgruvestad i östra Ukraina. År 2014, när regionen ockuperades, förlorade hon och familjen sitt hem och tvingades på flykt. Hennes poesi är rörlig och rikt varierad och reflekterar denna komplexa erfarenhet i allt från överflödande passager om begär i en krigshärjad stad till vapenfetischistiskt babbel och utblickar i ett landskap av slagghögar och kratrar där träden ändå blommar. Lekfullheten inför katastrofen är inte bara en överlevnadsstrategi utan också en länk till historien, till 1920-talets ukrainska futurister och till andra perioder då krig och totalitarism har skövlat landet.

För den svenska utgåvan av Aprikoser i Donbas har Jakymtjuk skrivit ett nytt förord.

Ljuba Jakymtjuk, född 1985, är poet, dramatiker och filmmanusförfattare. Hon växte upp i Pervomaisk i den ukrainska regionen Donbas och studerade vid universitetet i Luhansk och Kiev, där hon numera har sitt hem. Aprikoser i Donbas, översatt av Ida Börjel och Nils Håkanson, är hennes första bok på svenska.  

"Hennes skildring av krigets fasor gömmer sig aldrig bakom språket, men tar det desto mer till hjälp och förmedlar därigenom något av allt det ofattbara i människans vansinne, som är betydligt djupare och mörkare än alla gruvor i hela världen." Sebastian Lönnlöv, SvD. 

"Aprikoser i Donbas är en kärleksfull och komplex skrift och upprätthåller som sådan ett starkt försvar mot tystnaden." Gordana Spasic, Örnen och Kråkan.

"Dikterna talar om likbilar, vägspärrar, kyrkogårdar, pansarfordon, om sönderbombade skolor, om döda Facebookvänner vars profiler fortsätter flimra förbi ( . . . ) Litteraturen kan inte hejda denna förlust. Men den kan åskådliggöra den, genom att sammanföra den med det liv som en gång fanns där. Jag föreställer mig spöken som irrar runt i Donbas rasmassor, på jakt efter sina förlorade hem. Jakymtjuk ger dem ansiktsdrag." Rebecka Kärde, DN.

"Det finns hos henne en blick på världen som i ena stunden är troskyldigt naiv, och i nästa ifrågasättande och anklagande. Hon skriver om närheten till världen, att det som sker i hennes hemland sker i vår värld, inte på någon avlägsen plats."Björn Kohlström, Bernur.