Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar : så läker du efter en uppväxt med avvisande eller självupptagna föräldra...

Om du växt upp med en känslomässigt omogen, otillgänglig eller självisk förälder kan du ha kvarstående känslor av ilska, ensamhet, svek eller övergivenhet. Du kanske minns barndomen som en tid då dina känslomässiga behov inte tillgodosågs, dina känslor avfärdades eller du tog på dig vuxenansvar i ett försök att kompensera din förälders beteende. Dessa sår kan läka och du kan gå vidare i ditt liv. 

I boken Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar beskriver psykologen Lindsay C. Gibson hur du kan läka från den smärta och förvirring som din barndom orsakat. Genom att frigöra dig från dina föräldrars känslomässiga omognad kan du återgå till din sanna natur, kontrollera hur du reagerar och undvika besvikelser. Slutligen får du lära dig hur du kan skapa positiva, nya relationer så att du kan bygga ett bättre liv.  

Upptäck de fyra typerna av svåra föräldrar:  
- Den känslomässiga föräldern ingjuter känslor av instabilitet och ångest.
- Den drivna föräldern är upptagen med att försöka göra allt och alla perfekt.
- Den passiva föräldern undviker att ta itu med allt som är upprörande.
- Den avvisande föräldern är tillbakadragen, avvisande och nedvärderande.

"[...] Bokens syfte är inte att skuldbelägga någon utan att hjälpa läsaren förstå sig själv på ett djupare plan och bli befriad från gamla nedbrytande mönster, som förhindrar vägen till det sanna jagets läkande och känslomässiga utveckling.  Det är en smärtsam resa från insnärjning i destruktiva relationer till insikt med frihet och hälsa. Boken innehåller ett stort antal kliniska exempel, som man kan känna igen sig i, från författarens psykoterapeutiska verksamhet. Enkla övningar kan berika självförståelsen. Med stor medkänsla och imponerande kunskap erbjuder Gibson i en utmärkt välskriven bok goda möjligheter till självhjälp för alla som vill utveckla sin känslomässiga mognad och bygga starkare relationer. [...]"

Helhetsbetyg: 5. Lektör: Margareta Fridstjerna  BJT-häftet nr. 18